Konstnärerna Daniel John Jones och Seb Emina skapar Infraordinary FM

Den här artikeln är skriven av konstnärerna Daniel John Jones och Seb Emina, som skapade radiostationen Infraordinary FM med röstteknik från ElevenLabs.

För att få ut så mycket som möjligt av det här blogginlägget om Infraordinary FM rekommenderar vi att du lyssnar medan du läser. Öppna den här länken i en ny flik. Tryck på play. Gå tillbaka till den här sidan. Fortsätt.

Du får höra om händelser runt om i världen som normalt aldrig skulle betraktas som nyhetsvärdiga: skönhetssalonger som öppnar i Kuala Lumpur, plånböcker som tappas bort i Kalifornien, lätta brisar som blåser i Casablanca. Allt är faktabaserat och sker i realtid.

Infraordinary FM är världens första nyhetsradiostation som presenteras helt och hållet av generativa AI-röster. Den rapporterar om händelser i över 150 länder och lyfter fram vardagliga skeenden på land, till havs och i luften: tidvatten, flygplansrörelser, väderförhållanden, flipperspelspoäng, hittegods, restauranguppdateringar, fartygsrörelser och mycket mer.

Verket beställdes av Lab’Bel som en del av grupputställningen Five Radio Stations, en serie konstverk som också är radiostationer och som kan höras online fram till den 21 mars 2024. Vi är konstnärerna bakom verket, och det är vårt andra gemensamma projekt efter 2014 års radiotjänst som följer soluppgången Global Breakfast Radio.

Rösterna, Thomas och Nicole, tillhandahålls av ElevenLabs, som genast förstod idéns potential och erbjöd generös sponsring i form av tjänster. Tillsammans med ett ljudlandskap inspirerat av japansk ambient musik och företagsinriktade informationsljud skapar Thomas och Nicoles varma, nästan viskande talrytm den perfekta stämningen. Det är lugnande, men också lite kusligt: väntrummet på ett lyxspa i en nära framtid.

Begreppet ”infraordinary” kommer från infra-ordinaire, ett ord som myntades av den franske författaren Georges Perec. ”Dagstidningarna talar om allt utom det vardagliga”, skrev han 1973. ”Hur ska vi uppmärksamma, ifrågasätta, beskriva det som händer varje dag och återkommer varje dag: det banala, det vardagliga, det uppenbara, det gemensamma, det vanliga, det infraordinära, bakgrundsbruset, det invanda?”

Det är bara tack vare framsteg inom AI-röstteknik som vi kunde förverkliga idén om en omfattande radiotjänst som erbjuder just detta, genom att skapa ett system för att koppla varierande text-to-speech-manus till API:er och andra datakällor i realtid.

Från Cornell Lab of Ornithologys databas för fågelskådning till en crowdsourcad karta över flipperspel världen över var utmaningen att hitta tillräckligt många källor för att skapa en svindlande känsla av specifik, slumpmässig allvetenhet. I dessa bulletiner döljer sig ibland hemligheter: litterära referenser, analogt knaster, fragment av mänskliga DJ-röster som hörts i förbifarten.

Människor lyssnar inte bara, utan blir lyssnare. I dagens tid av splittrad uppmärksamhet trodde vi att folk som mest skulle lyssna på strömmen i några minuter, men vi har upptäckt att många lyssnare ställer in sig i flera timmar. Vi utforskar andra möjliga uttryck, bland annat att ställa ut Infraordinary FM i ett galleri, låta den spelas upp i andra typer av miljöer (hotellduschar? Hissar?) och skapa ett särskilt objekt som spelar upp den hemma. Om du har en plats och är intresserad av att vara värd för en fysisk version av Infraordinary FM, hör gärna av dig.

Men framför allt uppskattar vi den på sina egna villkor, hur den förflyttar lyssnarens fantasi till en rad platser som de kanske annars inte skulle ha tänkt på. När vi satte på den för första gången kändes det som en sorts magi: att få kontakt med andra platser, inte genom det spektakulära, ovanliga eller katastrofala som i vanliga nyheter, utan genom sådant som vi själva kanske gör.

Vi hade inte insett hur mänskligt det skulle kännas, eller att vår reaktion skulle vara en sorts empati — för de otaliga okända andra vars restauranger serverar frukost, som har hittat en nyckelknippa eller som tittar på en tilltagande månskära. Ibland är det fint att påminnas om vad vi alla har gemensamt.

Det är förstås ingen ny insikt, men vi hoppas att detta kanske är ett nytt sätt att få den.